Dagen började med besök hos logopeden Annika för Jonathans del. Där kom vi fram till att vissa saker är svårare medan vissa saker går lättare.. Jonathan kunde själv berätta och sätta ord på vad han upplevde som svårast, och det överrensstämde i stort med Annikas upplevelse också.
Vi fick nya bilder med ormens ljud, dvs språkljudet Sssss.... som vi ska träna på, minst ett tillfälle varje dag. Vår, Mickes o min, stora utmaning är hur vi får in övningarna i vardagen. Hur gör vi det så roligt som möjligt för jonathan...? För faktum är, med facit i hand, vi kan då INTE TRO att det löser sig av sig självt...för det gör det inte,
Jonathan har en uttalad språkstörning som behöver stimuleras och Jonathan behöver LÄRA SIG hur han ska uttala alla ord. Vi håller därför på att träna på ett (ibland 2) språkljud i taget om och om igen. Detta gör vi på olika sätt, mest genom bilder eller spel. Men också med hjälp av tecken som stöd.
Jonathan får också stöd av den specialpedagog som är knuten till hans förskola. Hon, Ylva, kommer att träffa honom med jämna mellanrum. Detta gör hon i enrum med honom och en kompis. Vid dessa tillfällen är det fokus på munmootoriska övningar. Till exempel blåsa i sugrör på en boll, slicka sig om munnen med mera. Leka "ett skepp kommer lastat"
Vid hämtningen av barnen idag så bjöds det på drop-in-fika på Kerstins avdelning Krabban. Hon var jätteglad över att jag och Jonathan stannade där och fikade med henne. Det var roligt att få träffa de andra barnens föräldrar också. Vi stannade där någon timme. Trevligt!
Efter en snabb middag bar det sedan av till Mora träsk som uppträdde på Sandra. Det började inte förrän kl. 18, så jag var lite tveksam till ifall barnen skulle orka efter denna långa, innehållsrika dag.. Men det gjorde dem! Det var jätteskoj. Lagom långt (50 min) och med bra val av låtar!
Kerstin tog nog halva tiden på sig att bli varm i kläderna..... för under den första låten så började hon storgråta (!!!).... men det gick som tur väl var över sen.
Jonathan hängde med i sångerna och rörelserna. Men när Tigerjakten kom blev han lite rädd och gömde sig bakom min rygg.. Ja, man vet ju aldrig vad som kan dyka upp!
Kerstin briljerade på "I ett hus vid skogens slut"
Det var en väldigt härligt stund tillsammans. Vi var där med grannpojken Vicke och hans mamma Sara. Det gjorde det hela ännu bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar